CLAUSES 1.1 Main clauses and subordinate clauses – an overview Main clauses Declarative clauses:
Lina och Oskar läser franska i Uppsala. De pluggar ofta tillsammans. I kursen har de kontakt med studenter i Frankrike. Då kommunicerar de på svenska och franska.
Questions using question phrases:
Varifrån kommer Nathalie?
Yes/no questions:
Är hon från Paris?
Imperative clauses:
Läs svenska på nätet!
Subordinate Subordinat e clauses Vi vet redan att Lina och Oskar pluggar franska i Uppsala. Nathalie ska studera i Sverige om hon får stipendium. När Jonas kommer hem efter jobbet , vill hans dotter Klara gå och gunga.
RULE: Main clauses and subordinate clauses Swedish has a very definite word order. or der. There is a difference differ ence between main and subordinate clauses. Both types have slightly different word order: Main clauses
Main clauses can be divided into four different groups:
1. Declarative clauses: Lina och Oskar läser franska i Uppsala. 2. Questions using question question phrases: Varifrån kommer Nathalie? 3. Yes/no questions: Är hon från Paris? 4. Imperative clauses: Läs svenska på nätet!
In declarative clauses and questions using question phrases, the finite verb is always in second position in the clause. In a question using a question phrase, that phrase comes before the finite verb. In a declarative clause, some other phrase comes before the finite f inite verb. The subject always stands together with the finite f inite verb, either immediately before or immediately after it. In yes/no questions and imperative clauses, the finite verb takes the first place in the clause.
Subordinate clauses
Subordinate clauses almost always begin with a conjunction introducing the clause (att – – that, när – – when and om – if are the most common). Then come the subject and the finite verb. Vi vet redan att Lina och Oskar läser franska i Uppsala . Att Lina och Oskar läser franska i Uppsala vet vi redan.
1.2 Main clauses 1.2.1 Declarative clauses Look at the following examples:
Jag heter James och kommer från USA. Jag är 25 år. Jag bor på Flogstavägen 13 i Uppsala. Där ska jag bo i ett år. På Uppsala universitet läser många studenter från andra länder.
The following table shows the word order in a declarative clause. Look at the example sentences.
1. Declarative clauses: Lina och Oskar läser franska i Uppsala. 2. Questions using question question phrases: Varifrån kommer Nathalie? 3. Yes/no questions: Är hon från Paris? 4. Imperative clauses: Läs svenska på nätet!
In declarative clauses and questions using question phrases, the finite verb is always in second position in the clause. In a question using a question phrase, that phrase comes before the finite verb. In a declarative clause, some other phrase comes before the finite f inite verb. The subject always stands together with the finite f inite verb, either immediately before or immediately after it. In yes/no questions and imperative clauses, the finite verb takes the first place in the clause.
Subordinate clauses
Subordinate clauses almost always begin with a conjunction introducing the clause (att – – that, när – – when and om – if are the most common). Then come the subject and the finite verb. Vi vet redan att Lina och Oskar läser franska i Uppsala . Att Lina och Oskar läser franska i Uppsala vet vi redan.
1.2 Main clauses 1.2.1 Declarative clauses Look at the following examples:
Jag heter James och kommer från USA. Jag är 25 år. Jag bor på Flogstavägen 13 i Uppsala. Där ska jag bo i ett år. På Uppsala universitet läser många studenter från andra länder.
The following table shows the word order in a declarative clause. Look at the example sentences.
ADVERBIAL FINITE VERB
TOPIC
SUBJECT
SENTENCE ADVERBIAL
NONFINITE VERB
DIRECT OBJECT
(manner, place, time)
Jag
heter
Emilio.
Jag
kommer
Jag
kan
Nu
bor
jag
Här
ska
jag
Om Nathalie får ett stipendium
åker
hon
från Italien.
inte
Which position does the finite verb occupy?
What takes first place in the clause?
tala
svenska.
i Uppsala.
studera
svenska
i ett år.
till Sverige.
RULE: Declarative clauses The finite verb always takes second position in a declarative clause! The first place in the clause can be occupied by almost anything. Usually the subject takes that position. The subject always stands together with the finite f inite verb, either immediately before or immediately after. Adverbial phrases, if there are any, come after subject + finite verb (or after finite verb + subject).
1.2.2 Questions with question words Look at the following examples: – Hur gammal är du? ( – 22 år. ) – Vad heter du i förnamn? ( – Maria.) – Vilken kurs ska du läsa? ( – Ekonomi, 30 poäng.) – Var bor du? ( – I Stockholm.)
What occupies first position in the clause?
What position does the finite verb take in the questions?
What comes directly after this?
The following table shows the word order in questions with question words. Look at the example sentences.
QUESTION WORD
FINITE
Hur
mår
du?
Vilken kurs
ska
du
SUBJECT
VERB
SENTENCE ADVERBIAL
NON FINITE VERB
DIRECT OBJECT
ADVERBIAL
läsa?
RULE: Questions with question words In first place there is a question word or a phrase using a question word. The finite verb takes second position! Immediately after the finite verb comes the subject. Questions with question words always start with a question word (which can be an interrogative pronoun or an adverb) or a phrase using a question word ( vilken kurs – what course, hur gammal – how old, hur länge – how long). The most common question words are:
vem – who, vad – what, var – where, varifrån – where from, när – when, hur – how, varför – why, vilken – which , vilket – which, vilka – which (plural), vart – where (or “to where”).
1.2.3 Yes/no questions Look at the following examples:
Pluggar de franska? Ja/Nej. Bor de i studentrum? Ja/Nej. Finns det många studenter i Linköping? Ja/Nej. Ska du också studera franska? Ja/Nej. Har du inte ätit än? Jo/Nej.
Which position does the finite verb occupy in yes/no questions?
What comes next?
The following table shows the word order in yes/no questions. Look at the example sentences.
QUESTION WORD
FINITE
SUBJECT
SENTENCE ADVERBIAL
NON FINITE VERB
DIRECT OBJECT
också
läsa
franska?
VERB
-
Ska
du
-
Får
man
röka
ADVERBIAL
här?
RULE: Yes/no questions Yes/no questions always begin with the finite verb. After that comes the subject. In this type of question, you answer either Ja (yes) or Nej (no). This is why they are called Yes/no questions. You answer Jo (yes) or Nej (no) if the question is formed as a negative question. Examples: – Kommer du inte från Sverige? – Jo, jag kommer från Sverige. – Nej, jag kommer inte från Sverige.
1.2.4 Imperative clauses Look at the following examples:
Lyssna på dialogen! Klicka på ordet! Läs texten! Kom in!
Which position does the verb occupy in imperative clauses?
RULE: Imperative clauses The verb (in its imperative form) always occupies first place in an imperative clause.
1.2.5 Main clause + main clause, co-ordination Look at the following examples:
+
Jag heter Jonas Persson
och
(jag) är trettiotre år gammal.
Jonas är svensk
men
(han) bor i Tyskland.
Arbetar du i dag
eller
är du hemma?
Jag vill inte plugga
utan
jag vill gå på bio.
Klara vill gärna gå i skolan
för
där går alla stora barn.
Klara är liten
så
hon går inte i skolan.
Look at the clauses that follow the conjunction. Pay particular attention to the word order!
RULE: Main clause + main clause, co-ordination
Coordinating conjunctions (linking words) connect clauses of the same sort. In these examples: main clause + linking word + main clause. The linking conjunctions (linking words) are och – and, men – but, för – because, så – so, eller – or and utan – instead. If the main clause following och (and), men (but), utan (instead), eller (or) begins with a subject, you do not need to repeat it – if the subject is the same in both clauses. Jonas är svensk men han bor i Tyskland = Jonas är svensk men bor i Tyskland.
1.2.6 Sentence adverbial (e.g. negation) Look at the following examples:
De förstår inte varandra så bra. De behöver inte låna pengar från staten. Klara kan inte gå i skolan. På universitetet får man inte röka.
Where does the adverb ”inte” (not) go in these declarative clauses?
Also look at the main parts in the table below!
SUBJECT
SENTENCE ADVERBIAL (e.g. "inte")
TOPIC
FINITE VERB
De
förstår
inte
De
behöver
inte
NON-FINITE VERB
OTHER ...
varandra så bra.
låna
pengar av staten.
Klara
kan
inte
gå
På universitetet
får
man
inte
röka.
Varför
kommer
du
inte?
Varför
kan
du
inte
Gillar
du
inte
Brukar
du
inte
Rök
i skolan.
komma?
Bach?
cykla
till universitetet?
inte!
RULE: Sentence adverbial (e.g. negation) In Swedish declarative clauses, ”inte” (not) is usually positioned immediately after the finite verb: De förstår inte varandra så bra. If the finite verb comes before the subject, ”inte” (not) follows immediately after the
subject: På universitetet får man inte röka
Note! subject + verb or verb + subject – they always stand together in a main clause. Man får inte röka på universitetet. På universitetet får man inte röka.
So: Subject + finite verb + INTE + infinite verb Finite verb + subject + INTE + infinite verb Other adverbs can work in the same way as "inte" (not), such as: alltid – always, aldrig – never, ofta – often, sällan – seldom, redan – already, gärna – willingly, också – also, kanske – perhaps, tyvärr – unfortunately, troligen – probably, äntligen – finally. De förstår alltid varandra så bra.
1.3 Subordinate clauses 1.3.1 Subordinate conjunctions att (that), när (when) och om (if) Look at the following examples:
Nathalie säger att hon förstår. Nu undrar du säkert om jag har familj. När jag kommer hem efter jobbet vill Klara gå och gunga.
When do you use the words ”att”, “när” and “om”? How do you translate them into
your language?
What comes immediately after the conjunctions ”att”, “om”, “när”?
RULE: Subordinate conjunctions att (that), när (when) och om (if)
Subordinate clauses start with a subordinating conjunction (subordinate clause opener), for instance att (that), om (if), när(when). The subject follows immediately after, followed by the finite verb. For subordinate clauses that start with som (which, that): Klara, som är fyra år, får inte gå i skolan. See 2.3 Relative pronouns – som.
1.3.2 Word order in subordinate clauses Look at the following examples:
Nathalie tycker att Stockholm är minst lika vackert som Paris. Innan hon reste, läste hon om staden. Nathalie vill köpa lite varma kläder så att hon inte fryser i vinter .
Jag hoppas att du tycker om fisk. Mia sa att fåglarna redan hade flyttat till varmare länder.
Look at the subordinate clauses (in bold) in these sentences. Pay particular attention to the word order in these subordinate clauses, and also to the underlined adverbs.
Where do these stand in the sentence?
Look at the table below:
SUBJECT
SENTENCE ADVERBIAL
VERB
DIRECT OBJECT
fisk.
...att
du
tycker om
...innan
hon
reste.
...så att
hon
inte
fryser
ADVERBIAL (manner, place, time)
i vinter.
RULE: Word order in subordinate clauses
A subordinate clause opener, a subordinate conjunction, comes first in a subordinate clause.
The subject comes after that.
And the finite verb.
If there is an adverbial phrase, e.g. ”inte” (not), it goes before the finite verb in the subordinate clause:
Negation in subordinate clauses: " The BIFF rule" = i Bisats står Inte Före Finita verbet! (In a subordinate clause, ”inte” comes before the finite verb.) Jag lovade att jag (subject) inte skulle (finite verb) berätta för någon om det.
So: subordinate clause opener + subject + adverbial phrase + finite verb
NOTE: Other adverbs can work in the same way as ” inte” (not), such as alltid –
always, aldrig – never, ofta – often, sällan – seldom, redan – already, gärna – willingly, också – also, kanske – perhaps, tyvärr – unfortunately. Jag lovade att jag (subject) aldrig skulle (finite verb) berätta för någon om det.
1.3.3 Other subordinating conjunctions a) Common conjunctions: att (that), om (if/whether), när (when), sedan (since - time), medan (while), så att (so that), för att (because), därför att (because), eftersom (since/because), trots att (in spite), även om (even though) Examples:
att: Jag hoppas att du tycker om fisk. om: Jag kommer om jag får tid. när: När vi har ätit ska vi titta på teve eller gå på bio. sedan: Jag har inte längtat hem alls sedan jag kom hit. medan: Medan du diskar lägger jag barnen. så att: Nathalie ska köpa lite varma kläder så att hon inte fryser i vinter. för att: Hon kom till Sverige för att hon ville lära sig mer svenska. därför att: Jag måste plugga därför att jag har en tenta i morgon. eftersom: Eftersom jag har en tenta i morgon, måste jag plugga. trots att: Hon klarade tentan, trots att hon hade varit sjuk i flera dagar. även om: Även om hon inte hann läsa all kurslitteratur, klarade hon tentan. b) Subordinating conjunctions in indirect speech: Look at the following examples: – Vad säger Håkan? – Han säger att han inte vet . – Ursäkta, men jag hörde inte. Vad sa han? – Jo, han frågade om vi ville gå på bio . – Vad vill han veta? – Han vill veta vad jag tycker om politiken nu
What are the subordinate clause openers in these sentences?
How does the word order work in subordinate clauses?
Compare the word order in direct speech (the main clause) with indirect speech (subordinate clause) in the following example:
Direct speech
Indirect speech
(Adam: Det är kul med språk!)
Adam tycker att det är kul med språk.
(Lisa: Jag förstår inte.)
Lisa tror att hon inte förstår.
(Heidi: Har Jonas familj?)
Heidi undrar om Jonas har familj.
(Erik: Vill ni gå på bio?)
Erik frågar om vi vill gå på bio .
(Anna: När har ni tid?)
Anna undrar när vi har tid.
(Oskar: Vad sa du?)
Oskar undrade vad jag sa.
(Eva: Hur mycket är klockan?)
Eva vill veta hur mycket klockan är.
RULE: Other subordinating conjunctions Subordinate clause openers used to report indirect speech are: the common att (that) the interrogative om (if) and the question phrases vad (what), var (where), när (when), hur mycket (how much) etc. Word order in subordinate clauses:
SUBORDINATE CLAUSE OPENER
SUBJECT
...att
hon
förstår
...om
vi
vill
...hur mycket
klockan
är.
ADVERBIAL CLAUSE
FINITE VERB
NON-FINITE VERB
"ANYTHING ELSE"
gå
på bio.
PRONOUNS 2.1 Personal pronouns – an overview SUBJECT FORM
OBJECT FORM
REFLEXIVE FORM
jag
mig
mig
du
dig
dig
han
honom
sig
hon
henne
sig
den
den
sig
det
det
sig
vi
oss
oss
ni
er
er
de
dem
sig
2.1.1 Subject, object and reflexive Read the overview and then look at the following examples: – Vad heter du? – Jag heter Emilio. – Vad läser Nathalie? – Hon läser svenska. – Vad läser Oskar? – Han läser franska. – Var bor Oskar och Lina? – De bor i Uppsala. – Varifrån kommer ni? – Vi kommer från Belgien. – Jag tycker om dig. – Och jag tycker om dig!
Kalle rakar sig.
Can you think of any other pronouns?
RULE:Personal pronouns
Personal pronouns can appear in subject form: Jag heter Emilio. or in object form: Jag tycker om dig. There is also a reflexive form: Kalle rakar sig (= Kalle rakar Kalle). See 2.1 Personal pronouns – an overview
2.1.2 Reflexive pronouns Look at the following examples:
I kursen lär de sig mer om svensk kultur. Hon bestämde sig för att köpa en svensk mössa. Jag har svårt att anpassa mig i Sverige. Vad har du lärt dig om Stockholm? Stina har en liten pojke, Johan, som är två år. Han kan inte tvätta sig själv, så Stina måste tvätta honom.
Which reflexive pronoun belongs to which subject?
What is the difference between sig and honom in the last sentence?
RULE: Reflexive pronouns
Sometimes certain verbs have a reflexive pronoun, for instance: tvättar sig (wash oneself), reser sig (get up), lägger sig (go to bed), känner sig (feel), gifter sig (get married), bestämmer sig (decide), roar sig (have fun), sätter sig (sit down), skyndar sig (hurry up). Jag lär mig svenska. Du lär dig svenska. Ana lär sig svenska. Antonio lär sig svenska. Vi lär oss svenska. Ni lär er svenska. Ana och Antonio lär sig svenska.
The reflexive pronoun is used when the subject and the object in the clause refer to the same person. Johan (subject) kan inte tvätta sig själv (= same person – object ) så Stina (subject) måste tvätta honom (not the same person – object ) See "2.1. Personal pronouns – overview" for details.
2.2 Possessive pronouns 2.2.1 Min, mitt, mina Look at the following examples:
Bor du hemma hos din mamma och pappa? Jag hoppas att du kan förstå mitt brev! Om ett år är jag klar med min examen. Jag skulle vilja berätta om mina intressen. Nathalie bor i korridor. Vet du, varifrån hennes korridorkompisar kommer? Hur stort är ditt universitet? Kalle pluggar etnologi i Uppsala. Hans studentrum är fullt med afrikanska möbler. Kalle och Anders är svenskar, men flera av deras korridorkompisar kommer från andra länder.
How would you translate the words in bold into English?
Why do we say "mitt brev" (my letter), but "min examen" (my exam) och "mina intressen" (my interests)?
RULE: Min, mitt, mina
Possessive pronouns agree with the nouns that they belong to. Possessive pronouns in Swedish have the following forms:
SINGULAR
PLURAL
(en-words)
(ett-words)
ex:
en mamma
ett lexikon
kompisar
(jag)
min mamma
mitt lexikon
mina kompisar
(du)
din mamma
ditt lexikon
dina kompisar
(han)
hans mamma
hans lexikon
hans kompisar
(hon)
hennes mamma
hennes lexikon
hennes kompisar
(den, det)
(dess)
(dess)
(dess)
(vi)
vår mamma
vårt lexikon
våra kompisar
(ni)
er mamma
ert lexikon
era lexikon
(de)
deras mamma
deras lexikon
deras lexikon
Note the reflexive form of the possessive pronouns:
SINGULAR
PLURAL
(en-words)
(ett-words)
ex:
en mamma
ett lexikon
kompisar
(han)
sin mamma
sitt lexikon
sina kompisar
(hon)
sin mamma
sitt lexikon
sina kompisar
(den)
sin
sin
sina
(det)
sin
sin
sina
(de)
sin
sin
sina
2.2.2 Sin, hans, hennes
What is the difference between the two sentences below?
Anna frågar varför Eva inte vill dansa med sin pojkvän. Anna frågar varför Eva inte vill dansa med hennes pojkvän.
Who is the person with whom Eva really does not want to dance?
See the overview for details – RULE: Min, mitt, mina.
RULE: Sin, hans, hennes
A) The reflexive form of the possessive pronoun – as object: In the third person singular and plural, it is important if the ” owner” of the object functions as the subject
of the same clause or not. In Swedish there is a difference: Anna frågar varför Eva inte vill dansa med sin pojkvän. (= Evas pojkvän) (”owner”: Eva)
(= Anna asks why Eva (subject) doesn’t want to dance with Eva’s (object) boyfriend.
Anna frågar varför Eva inte vill dansa med hennes pojkvän. (=Annas pojkvän) (”owner: Anna)
(= Anna asks why Eva doesn’t want to dance with Anna’s (object) boyfriend.
Lina och Fredrik berättar att Julia och Patrik ska följa med hem till deras mamma. (”owner”: Lina and Fredrik)
(= Lina and Fredrik say that Julia and Patrik (subject) are going to go home to Lina’s and Fredriks’s (object) mother.
B) NOTE: Hans (his), hennes (her) and deras (their) are always used when referring to the subject. The reflexive form ( sin, sitt, sina) can never be used with the subject. Eva och hennes nya pojkvän (subject) kommer till festen.
Jag känner honom lite. Hans bror (subject) tränar i samma judoklubb som jag.
2.3 Relative pronouns – som Look at the following examples:
Jonas har en dotter som är fyra år. Jonas har en dotter som han älskar.
What is the difference between the two uses of ”som” in the sentences
above?
RULE: The relative pronoun – som
The relative pronoun "som" (that, which) is used as a subordinate clause opener and can refer to both people and things. "Som" (that, which) can act as both subject and object. Jonas har en dotter. Hon är fyra år. Jonas har en dotter s om är fyra år. ("som" = subject)
Jonas har en dotter. Han älskar henne. Jonas har en dotter s om han älskar. ("som" = object)
2.4 Demonstrative pronouns Den här/den där, det här/det där, de här/de där
Look at the following examples:
Den här veckan städar jag. Den där affischen är snygg! Det där täcket är fint! De där stolarna är verkligen bekväma!
Why do we say "den där affischen" (that poster) but "det där täcket" (that duvet) and "de där stolarna” (those chairs)?
Look at the noun that follows ”den här/den där, det här/det där". What form does it have?
What is the difference between "den här" och "den där"?
RULE: Demonstrative pronouns
SINGULAR
PLURAL
en-words
ett-words
den där affischen
det där täcket
de där stolarna
den här affischen
det här täcket
de här stolarna
Den här/den där (this/that), det här/det där (this/that) and de här/de där (these/those) agree with the nouns that they belong to. NOTE: They are always used with the definite form of the noun. Rule: den här/den där (this/that) + definite form den där affischen
"Här" (this) means that what you are talking about is close to the speaker, and "där" (that) that it is further away from the speaker.
2.5 Other pronouns – vilken, ingen, någon Some other important pronouns have the following forms:
SINGULAR
PLURAL
en-words
ett-words
en penna
ett brev
pengar
ingen penna
inget brev
inga pengar
någon penna
något brev
några pengar
en sådan penna
ett sådant brev
sådana pengar
en annan penna
ett annat brev
andra pengar
vilken penna
vilket brev
vilka pengar
Why do we say "ingen penna" (no pen), "inget brev" (no letter), "inga pengar" (no money)?
Look at the noun that follows "ingen" (no), "sådan" (such) etc. What form do they have?
RULE: Other pronouns – vilken, ingen, någon Ingen (no), någon (any, some), sådan (such), annan (other), vilken (which) all agree with the noun that they refer to.
NOTE: They are always used with the indefinite form of the noun. Rule: ingen (no) + indefinite form ingen penna
In sentences with two verbs, particle verbs or in subordinate clauses, inte någon, inte något, inte några, inte någonting must be used instead of ingen, inget, inga, ingenting. This is true if ingen, etc. are objects in the clause. Examples:
Jag känner ingen här. Jag känner inte någon här. Jag har inte träffat någon här. Jag känner till något om de personerna. Jag känner inte till något om de personerna. Jag förstod ingenting. Jag förstod inte någonting. Jag visste att jag inte förstod någonting.
Verbs 3.1 Verbs – an overview A. Regular verbs in Swedish are formed according to the following pattern:
PRESENT
PRETERITE (imperfect)
PERFECT PLUPERFECT har..., hade...
INFINITIVE ska..., vill...., måste..., får..., kan..., borde..., brukar..., att...
lyssna!
lyssnar
lyssnade
lyssnat
lyssna
stäng!
stänger
stängde
stängt
stänga
läs!
läser
läste
läst
läsa
tro!
tror
trodde
trott
tro
IMPERATIVE (= stem)
Look at the table. Can you see how the different verb forms are put together? Use the stem as your guide!
RULE
IMPERATIVE
PRESENT
PRETERITE
PERFECT PLUPERFECT
INFINITIVE
= stem
+r
+ de (te)
+t
+a
B. Strong or irregular verbs:
PRESENT
PRETERITE (imperfect)
PERFECT PLUPERFECT har..., hade..
INFINITIVE ska..., vill...., måste..., får..., kan..., borde..., brukar..., att...
skriv!
skriver
skrev
skrivit
skriva
drick!
dricker
drack
druckit
dricka
sjung!
sjunger
sjöng
sjungit
sjunga
gå!
går
gick
gått
gå
IMPERATIVE (= stem)
Some verbs do not follow the rules mentioned above, and are conjugated in different diff erent ways. See the section on “3.3 Strong and irregular verbs” or "3.3.2 Irregular verbs".
NOTE: The verbs in the vocabulary are always presented in the present tense, for teaching reasons.
3.2 Regular verbs 3.2.1 Imperative forms Look at the following examples:
Lyssna på dialogen! Stäng fönstret! Läs texten! Tro mig! Skriv!
RULE: Imperative forms
The imperative is the stem, the basic form, of the verb! You use it when giving orders of various sorts. This is the form you start out from when you are going to make all other forms of the verb. By adding the endings -r, -de, -t or -a to the stem you can create the other forms of the verb, for instance: lyssna-r lyssna-de lyssna-t lyssna See also the overview of verbs (3.1 Verbs – an overview).
3.2.2 Present tense Look at the following examples:
Lina och Oskar pluggar franska i Uppsala. De tycker att det är kul. Har ni kontakt på Facebook? Nathalie lär sig svenska på webben. Jag ringer dig i kväll. Vi bor i samma studentområde.
How are these verbs conjugated? Look closely at the different subjects, and at the verbs’ ending. Start from the stem of the verb.
Look at the table below:
IMPERATIVE (= stem)
PRESENT
plugga
pluggar
tyck
tycker
ha
har
lär
lär
ring
ringer
bo
bor
RULE: Present tense Stem + r = present tense: plugga-r . After a stem that ends in a consonant, the -r becomes -er, as in the example ring-er . There is no extra -r after stems that end in -r: lär . See also the overview of the verbs (3.1 Verbs – an overview).
NOTE! Swedish verbs only have one ending in the present tense. The ending is -r, no matter who the subject is! jag, du, hon, han, han, vi, ni, de: pluggar, ringer, tycker, lär, bor etc.
3.2.3 Infinitives Föräldrarna behöver inte betala. De ska mejla på svenska och franska.
Får jag tala med Karl? Nathalie tänker ringa till Lina. Klara vill gå i skolan, för där går alla stora barn. Kan du förstå mitt brev?
Look closely at the examples. How would you construct the infinitive?
When do you use the infinitive in Swedish? What sort of verb do you have in front of it?
What do the verbs in the examples above mean?
Look at the table below:
IMPERATIVE (= stem)
INFINITIVE ska, vill, kan, tänker, behöver, får + infinitive, att + infinitive
betala
behöver betala
ring
tänker ringa
bo
vill bo
RULE: Infinitives
Stem + a = infinitive: ring-a. After stems ending in a vowel, there is no extra -a: tala, bo, förstå. In Swedish the infinitive is often preceded by an auxiliary verb. Directly in front of the infinitive, you will sometimes find the word "att": Jag gillar att dansa.
The infinitive is also the nominal form of the verb: Att kommunicera via internet är roligt.
See also the overview of verbs (3.1 Verbs – an overview).
3.2.4 Auxiliary verbs Auxiliary verbs are usually combined with the infinitive of the verb. The most common auxiliary verbs are:
AUXILIARY VERBS
EXAMPLES
brukar (to usually do something)
Han brukar läsa tidningen varje morgon.
får (be allowed to, may)
Här får man inte röka.
kan (be able to, can)
Jag kan tala lite svenska.
måste (have to, must)
Jag måste absolut ta bussen till universitetet.
ska (shall)
Nathalie ska åka till Sverige
vill (will, want)
Klara vill gå i skolan.
bör (should, ought to)
Man bör äta mycket C-vitaminer.
borde (should, ought to)
Du borde sluta röka!
Examples of other verbs that can be used as auxilary verbs:
behöver (need to, have to), behöver inte (=slipper) (need not, not have to) , tänker (plan, intend), börjar (begin, start), slutar (stop), orkar (manage to, be able to) Jag behöver inte städa i dag (=Jag slipper städa i dag). Min fru gör det. Jag slutade röka den 31 december. Jag orkar inte plugga mer i dag.
See also the section on infinitives (3.2.3 Infinitives).
3.2.5 Preterite (imperfect) tense Look at the following examples:
Han städade igår. Jag pratade med Eva i morse. År 1702 förstörde en brand nästan hela staden Uppsala. Erik köpte en teve förra veckan. Julia tyckte att filmen var rolig. Nathalie trodde att kläder var mycket dyra i Sverige.
Look at verbs in the examples above. What is their present tense form?
Pay particular attention to förstörde (ruined) and köpte (bought). Why is it “ -de” in one, and "-te" in the other?
Look at the table below too see how the preterite (or imperfect) tense is formed in Swedish:
IMPERATIVE (=stem)
PRETERITE
städa
stäng köp
tro
städade
stängde köpte (-te after p, k, s, t) trodde
RULE: Preterite (imperfect) tense The preterite (or imperfect) is formed by the stem + -de: städa-de If the imperative form ends in a voiceless consonant (-p, -k, -s, -t), the preterite (or imperfect) form is -te: läs-te, köp-te, åk-te, möt-te ( = "the Pakistan-rule"). If the stem ends in –mm or –nn: glöm-de, kän-de If the stem ends in –nd: använd-e If the stem ends in a vowel other than "a", the form is: -dde: tro-dde. Some verbs do not follow these rules and are conjugated differently. These verbs are called strong or irregular verbs. Read the chapter "3.3 Strong and irregular verbs", or look in the verb list (3.3.2 Irregular verbs) or vocabulary. NOTE: Verbs in the vocabulary are always listed in the present tense. See also the overview of verbs (3.1 Verbs – an overview).
3.2.6 Perfect tense (har), Pluperfect (hade) Look at the following examples:
Har du bott i en korridor tidigare? Har du smakat på salladen? Har du lärt dig någonting nytt om Stockholm? Vilka filmer har du lånat? Har jag glömt något? Lena sa att Mia hade ringt. Hon hade tänkt köpa en rolig mössa.<%blockquote>
What forms do the main verbs in bold in the above examples take in the present and preterite (imperfect)?
Look at the table below: PERFECT IMPERATIVE (= stem)
PRESENT
PRETERITE
PLUPERFECT (har..., hade...)
smaka
smakar
smakade
smakat
ring
ringer
ringde
ringt
tänk
tänker
tänkte
tänkt
bo
bor
bodde
bott
How do you form the perfect tense of a verb? Start from the stem!
RULE: Perfect tense (har), Pluperfect (hade) Perfect tense Stem + t = perfect participle: smaka-t, ring-t. Har + perfect participle = PERFECT: har smakat, har ringt. Pluperfect
Stem + t = perfect participle: smaka-t, ring-t. Hade + perfect participle = PLUPERFECT: hade smakat, hade ringt.
3.2.7 Use of preterite (imperfect) and perfect Look at the following examples:
Han köpte dem i förra veckan. Vi flyttade hit för fem år sedan. Har du bott i en korridor tidigare? Har jag glömt något? Swedenborg var naturvetenskapsman och filosof. Han levde på 1700-talet.
1702 förstörde en brand hela stan. Har du sett min plånbok? Hon har gått till affären.
Look at the verb forms and at the expressions of time in these sentences (if there are any expressions of time). When do you use the perfect tense?
And when do you use the preterite (imperfect)?
RULE: Use of preterite (imperfect) and perfect
The preterite (imperfect) means that ”something happened THEN ”. We usually use the preterite (imperfect) to say that something happened at or during a period of time that is now over . Often, but not always, we specify this by using an expression of time: i går (yesterday), i förra veckan (last week), 1702 (in 1702), på 1600talet (in the seventeeth centuary). Occasionally the point in time is implied. The perfect tense is used to describe something which has happened or which started to happen ”before NOW”. We often use the perfect tense without any expression of time – or together with an expression of time which does not refer to a specific time in the past: redan (already), tidigare (earlier), nyss (recently). Or for a period of time which is not yet over, e.g.: i dag (today), den här veckan (this week), i år (this year). The perfect tense is used when the timing of the event is less important. Hon har gått till affären.
(the important thing is what has happened, not when it happened) – Har du bott i en studentkorridor tidigare?
(the point here is that the event occurred, not when it occured) – Har du sett min plånbok? (no specific point in time)
3.2.8 Future sense Look at the following examples:
Nästa vecka har jag en stor tenta. Vad gör du på lördag? Jag ska ringa till Lina.
Du kommer att gilla det! Jag tänker läsa medicin. Vi ska åka tunnelbana. Nathalie tänker köpa varmare kläder.
What different ways are there to express the future?
What is the difference between them?
RULE: Future sense The PRESENT tense is often used to express the future, usually together with an expression of future time. tänker (the intention of the subject) + INFINITIVE expresses the future as well kommer att (prediction, prognosis) + INFINITIVE expresses the future as well ska (the intention of the subject or someone else) + INFINITIVE expresses the future as well
3.2.9 Passive verb forms Look at the following examples:
Universitetsbiblioteket kallas Carolina Rediviva. År 1986 mördades Olof Palme. Datateknologin har utvecklats mycket snabbt. Problemen kommer att lösas.
How would you translate the verbs in bold?
What endings have they got?
How do you construct the passive form of verbs?
RULE: Passive verb forms The passive form of the verb is constructed by adding -s to the different active tenses: Present: (stem+ s): öppna-s, stäng-s, tro-s, skriv-s, gör-s. NOTE: -es (after -s): läs-es. Preterite (imperfect): öppnade -s Perfect: har öppnat -s
Pluperfect: hade öppnat -s Infinitive: (ska) öppna-s
3.2.10 Verb + particles Look at the following examples:
Jag tycker om Mozart. Kan du sätta på teven, är du snäll? Jag ska åka och hälsa på mormor i jul. Kommer du ihåg Kerstin, min kompis?
What do the verbs and particles mean in the sentences above?
Compare these verbs with the verbs ”tycker”, ”sätter”, ”hälsar” och ”kommer”.
RULE: Verb + particles
Many verbs can be combined with a particle (usually an adverb or a preposition), e.g. om, på, in, ut, bort. The particles modify or alter the original meaning of the verb. The verb and particle form a single unit, which has ONE meaning. (If you translate the two words, the verb and the particle, into another language you often only get one word.) If there is an object in the sentence, the particle comes before the object. E.g. Mjölken är sur. Du måste hälla ut den. NOTE! Pronunciation of verbs with particles: the stress is on the particle, not the verb. Compare these verbs: tycker (= think), tycker om (= like) sätter (= put), sätter på teven (= turn the television on) hälsar (= greet), hälsar på (= visit) kommer (= arrive), kommer ihåg (= remember)
3.2.11 Perfect participle Look at the following examples:
Jag blev mycket förvånad. Fönstret är stängt. Lampan är släckt. Vi var mycket irriterade. Ön var obebodd, det vill säga ingen bodde där. Den mordhotade kvinnan var mycket rädd. Jag kunde inte öppna den låsta dörren. Alla som bor i de här husen vill ha sänkta hyror.
How do you construct the perfect participle?
What function (word-class) does the perfect participle have?
Look at the table below:
IMPERATIVE (=stem)
DEFINITE FORM SINGULAR, AND INDEFINITE AND DEFINITE FORM PLURAL
INDEFINITE FORM SINGULAR
INDEFINITE FORM SINGULAR
(en-word)
(ett-word)
förvåna
förvånad
förvånat
förvånade
stäng
stängd
stängt
stängda
lås
låst
låst
låsta
bebo
bebodd
bebott
bebodda
RULE: Perfect participle The perfect participle is formed with the basic form + -d, -t, -de. If the basic form ends in a voiced consonant, it will be -d, -t, -da. If the basic form ends in a voiceless consonant (p, k, s, t), it will be -t, -t, -ta. If the basic form ends in a vowel other than -a, it will be -dd, -tt, -dda. The perfect participle is formed from a verb, but functions as an adjective. In every place in a sentence where you can have an adjective, you can have a perfect participle.
3.2.12 Present participle Look at the following examples:
Kalle såg mycket tvivlande ut. ”Gå ej under hängande last!” Gunilla var djupt troende. Peter är ensamstående med två barn.
How do you construct the present participle?
What function (word-class) does the present participle have?
Look at the table below:
IMPERATIVE (=stem)
INFINITIVE
PRESENT PARTICIPLE
tvivla
tvivla
tvivlande
häng
hänga
hängande
tro
tro
troende
stå
stå
stående
RULE: Present participle
If the infinitive ends in -a, the present participle form will be -ande, e.g. tvivlande, hängande, arbetande. If the infinitive ends in a vowel other than -a, the present participle form will be -ende, e.g. troende, stående, gående, leende. The present participle has no other forms. The present participle is formed by a verb, but functions as an adjective. In every place in a sentence where you can have an adjective, you can have a present participle. The present participle can also be an adverb.
3.3 Strong and irregular verbs 3.3.1 Strong verbs Many verbs do not follow the usual rules, as in the following examples:
Linné skrev en bok om blommor. Det blev sent i går kväll. Håkan drack öl i går kväll. Han bjöd på chips.
What is the present tense form of these verbs?
What has changed in the preterite (imperfect) tense here?
See the table below.
PERFECT, IMPERATIVE (= stem)
PRESENT
PRETERITE
PLUPERFECT har..., hade...
INFINITIVE ska..., vill..., kan..., brukar..., får...
skriv
skriver
skrev
skrivit
skriva
bit
biter
bet
bitit
bita
drick
dricker
drack
druckit
dricka
försvinn
försvinner
försvann
försvunnit
försvinna
bjud
bjuder
bjöd
bjudit
bjuda
flyg
flyger
flög
flugit
flyga
Look at the table again. Can you see a pattern? What do the verbs in each group have in common?
RULE: Strong verbs There are three large groups (and several smaller ones) of these verbs. skriver, skrev, skrivit: i – e – i (long vowels) dricker, drack, druckit: i – a – u (short vowels) sjunger, sjöng, sjungit: u – ö – u / y – ö – u
3.3.2 Irregular verbs There is also a group of verbs which do not follow the pattern detailed above. Look at the following examples:
Han kom igår kväll. Nathalie förstod inte Håkan. Swedenborg var naturvetenskapsman. Han gjorde långa resor. Mia och jag skulle träffas utanför universitetet. Har du sett min plånbok? Har ni gjort era hemuppgifter? Hon har gått till affären.
What is the present form of these verbs?
Some very common verbs are irregular: PERFECT, IMPERATIVE (=stem)
PRESENT
PRETERITE
PLUPERFECT har..., hade...
INFINITIVE ska..., vill..., kan..., bör..., brukar..., att....
förstå
förstår
förstod
förstått
förstå
gör
gör
gjorde
gjort
göra
ge
ger
gav
gett/givit
ge/giva
ha
har
hade
haft
ha
–
heter
hette
hetat
heta
–
kan
kunde
kunnat
kunna
kom
kommer
kom
kommit
komma
ligg
ligger
låg
legat
ligga
se
ser
såg
sett
se
stå
står
stod
stått
stå
var
är
var
varit
vara
–
vet
visste
vetat
veta
–
vill
ville
velat
vilja
ät
äter
åt
ätit
äta
3.3.3 List of strong and irregular verbs
IMPERATIVE (=stem)
PRESENT
PRETERITE
PERFECT, PLUPERFECT
INFINITIVE
Translation
be
ber
bad
bett
be
ask, request
bind
binder
band
bundit
binda
bind
bjud
bjuder
bjöd
bjudit
bjuda
invite
bli
blir
blev
blivit
bli(va)
become
brinn
brinner
brann
brunnit
brinna
burn
bryt
bryter
bröt
brutit
bryta
break
bär
bär
bar
burit
bära
carry
–
bör
borde
bort
–
should
dra
drar
drog
dragit
dra
pull
ought,
drick
dricker
drack
druckit
dricka
drink
dö
dör
dog
dött
dö
dies
dölj
döljer
dolde
dolt
dölja
fall
faller
föll
fallit
falla
fall
far
far
for
farit
fara
travel
finn
finner
fann
funnit
finna
find
–
finns
fanns
funnits
finnas
be, exist
flyg
flyger
flög
flugit
flyga
fly
flyt
flyter
flöt
flutit
flyta
flow
frys
fryser
frös
frusit
frysa
freeze
få
får
fick
fått
få
hide, conceal
get, be allowed to
försvinn
försvinner
försvann
försvunnit
försvinna
disappear
ge
ger
gav
gett/givit
ge
give
glid
glider
gled
glidit
glida
glide
grip
griper
grep
gripit
gripa
arrest, grab
gråt
gråter
grät
gråtit
gråta
cry, weep
gå
går
gick
gått
gå
go, walk
gör
gör
gjorde
gjort
göra
do
ha
har
hade
haft
ha
have
–
heter
hette
hetat
heta
be called
hinn
hinner
hann
hunnit
hinna
have time to
hugg
hugger
högg
huggit
hugga
cut
håll
håller
höll
hållit
hålla
hold
knyt
knyter
knöt
knutit
knyta
tie
kom
kommer
kom
kommit
komma
come
–
kan
kunde
kunnat
kunna
kryp
kryper
kröp
krupit
krypa
crawl
le
ler
log
lett
le
smile
lid
lider
led
lidit
lida
suffer
ligg
ligger
låg
legat
ligga
lie (position)
ljug
ljuger
ljög
ljugit
ljuga
can, be able to
lie (tell untruth)
let, leave
låt
låter
lät
låtit
låta
(also: make a sound)
put, set down
lägg
lägger
la(de)
lagt
lägga
–
måste
måste
måst
–
to
njut
njuter
njöt
njutit
njuta
enjoy
nys
nyser
nös/nyste
nys(i)t
nysa
sneeze
rid
rider
red
ridit
rida
ride
rinn
rinner
rann
runnit
rinna
run
riv
river
rev
rivet
riva
tear
se
ser
såg
sett
se
see
sitt
sitter
satt
suttit
sitta
sit
sjung
sjunger
sjöng
sjungit
sjunga
sing
sjunk
sjunker
sjönk
sjunkit
sjunka
sink
must, have
skilj
skiljer
skilde
skilt
skilja
separate, divide
skin
skiner
sken
skinit
skina
shine
skjut
skjuter
sköt
skjutit
skjuta
shoot
–
ska(ll)
skulle
(skolat)
–
shall
skrik
skriker
skrek
skrikit
skrika
scream
skriv
skriver
skrev
skrivit
skriva
write
skär
skär
skar
skurit
skära
cut
slipp
slipper
slapp
sluppit
slippa
do not have to, avoid
slå
slår
slog
slagit
slå
hit
slåss
slåss
slogs
slagits
slåss
fight
smyg
smyger
smög
smugit
smyga
sneak, slink
sov
sover
sov
sovit
sova
sleep
sprick
spricker
sprack
spruckit
spricka
burst
spring
springer
sprang
sprungit
springa
run
stick
sticker
stack
stuckit
sticka
prick, thrust, go away
step (also:
stig
stiger
steg
stigit
stiga
rise, increase)
stjäl
stjäl
stal
stulit
stälja
steal
strid
strider
stred
stridit
strida
fight
stryk
stryker
strök
strukit
stryka
iron
stå
står
stod
stått
stå
sup
super
söp
supit
supa
stand, be positioned
drink alcohol
svid
svider
sved
svidit
svida
svik
sviker
svek
svikit
svika
svälj
sväljer
svalde
svalt
svälja
swallow
svär
svär
svor
svurit
svära
swear
säg
säger
sa(de)
sagt
säga
say
sälj
säljer
sålde
sålt
sälja
sell
sätt
sätter
satte
satt
sätta
set, put
ta (tag)
tar
tog
tagit
ta
take
tig
tiger
teg
tigit
tiga
keep silent
var
är
var
varit
vara
be
–
vet
visste
vetat
veta
know
sting, smart
fail, let down
vik
viker
vek
vik(i)t
vika
fold
–
vill
ville
velat
vilja
want
vinn
vinner
vann
vunnit
vinna
win
välj
väljer
valde
valt
välja
choose
väx
växer
växte
växt/vuxit
växa
grow
ät
äter
åt
ätit
äta
eat
3.3.4 Perfect participle Look at the following examples:
Boken är skriven av Astrid Lindgren. Det är inte tillåtet att röka här. Vi blev bjudna på middag på den välkända restaurangen. Den försvunna äldre kvinnan återfanns välbehållen under en gran i skogen.
How do you construct the perfect participle of a strong and irregular verb?
What function (word-class) does the perfect participle have?
Imperative (=stem)
Supine form
Indefinite form singular
Definite form singular, and indefinite and definite form plural
en-words
ett-words
skriv
skrivit
skriven
skrivet
skrivna
drick
druckit
drucken
drucket
druckna
bjud
bjudit
bjuden
bjudet
bjudna
tillåta
tillåtit
tillåten
tillåtet
tillåtna
förstå
förstått
förstådd
förstått
förstådda
gör
gjort
gjord
gjort
gjorda
RULE: Perfect participle
When you form the perfect participle of strong and irregular verbs, you start with the supine form.
If the supine ends in -it, the perfect participle ends in -en, -et, -na. skrivit: skriven, skrivet, skrivna druckit: drucken, drucket, druckna bjudit: bjuden, bjudet, bjudna
If the supine ends in -t/-tt, the perfect participle ends in -d, -t, -da / -dd, -tt, -dda. gjort: gjord, gjort, gjorda förstått: förstådd, förstått, förstådda
Nouns 4.1. Nouns – an overview Singular/plural, indefinite form/definite form Look at the overview of noun forms:
SINGULAR
enwords
Indefinite form
Definite form
en flicka
flickan cykeln kursen
en cykel en kurs
ettwords
ett universitet ett äpple
universitetet äpplet
PLURAL
en-
Indefinite form
Definite form
två flickor
flickorna
words
två cyklar två kurser
cyklarna kurserna
ettwords
två universitet två äpplen
universiteten äpplena
4.2 Singular 4.2.1 Indefinite and definite forms Look at the following examples: – Ursäkta, finns det ett bibliotek här i centrum? – Ja, det ligger vid banken där. – Läser du webbkursen på universitetet här i Uppsala? – Ja, men det är en kurs för studenter från hela världen.
We say "ett bibliotek" (a library), "ett universitet" (a university) and "en kurs" (a course), "en bank" a bank). Can you see any rules to determine when you should use "en" or "ett"?
How do you construct the definite singular form of the noun in Swedish?
Look at the table below:
SINGULAR
enwords
Indefinite form
Definite form
en bank en penna
bank -en penna -n
en cykel
ettwords
ett bibliotek ett frimärke ett fönster
cykel -n
bibliotek -et frimärke -t fönstr -et
RULE: Indefinite and definite forms Singular, indefinite form: There are actually not many rules to determine whether a noun (in its indefinite form) has en or ett as its indefinite article. When you learn a new word, you must remember to learn whether it is an en-word or an ett-word! Most nouns are en-words (e.g. almost all nouns relating to people and animals).
Singular, definite form: Is marked after the stem of the noun by the endings. -en (-n after vowel) for en-words: kurs-en, bank-en, penna-n -et (-t after vowel) for ett-words: universitet-et, bibliotek-et, frimärke-t
NOTE: En-words that end in -el and -er: en cykel, en vinter become cykel-n, vinter-n. Ett-words that end in -el, -er and -en: ett exempel, ett fönster, ett vatten become exempl-et, fönstr-et, vattn-et.
4.2.2 Forms without any article Look at the following examples:
Håkan dricker öl. Hanna dricker kaffe. Hon tar socker i kaffet.
Why do these nouns have no indefinite article?
RULE: Forms without any articles
Nouns which cannot be counted (such as subject names) have no indefinite article when in the indefinite form: öl, kaffe, socker, salt, mjölk, vatten. In the definite form, they function like other nouns: Hon tar socker i kaffet.
4.3 Plurals, plural formation – an overview Look at the following examples:
SINGULAR
PLURAL
en flicka en penna
två flickor
en buss
två bussar
en stol
två stolar
en pojke
två pojkar
en kille
två killar
en tidning
två tidningar
en balkong
två balkonger
en student
två studenter
en ändelse
två ändelser
4. -n
ett äpple ett suddgummi
två äpplen två suddgummin
5. ø
ett universitet ett brev
två universitet två brev
1. -or
2. -ar
3. -er/-r
två pennor
(no ending)
en lärare
två lärare
4.3.1 Indefinite form Study the table of plural nouns above (4.3 Plurals, plural formation – an overview).
Can you see a pattern? What do the various examples in each group have in common in their singular form?
Look at the following example:
I mitt rum finns det många föremål. På skrivbordet vid fönstret finns en dator och några burkar med pennor och i fönstret står det två ljusstakar och en vas med blommor. På bordet framför soffan ligger det några tidningar och i en skål ligger mina nycklar. Där ligger också några resekataloger och några foton från semestern förra året.
What is the singular form of the words in bold?
How many endings can you recognize?
RULE: Indefinite form
There are five ways to construct plurals in Swedish. 1. En-words that end in -a take the ending -or. en penna, pennor en blomma, blommor en flicka, flickor 2. Many monosyllabic en-words (but not all) that end in a consonant take the ending -ar. en burk, burkar en-words that end in –e take the ending -ar. en ljusstake, ljusstakar en-words that end in el-, -er, -en also take the ending -ar. en nyckel, nycklar en syster, systrar
en öken, öknar en-words that end in -ing/-ning take the ending –ar. en tidning, tidningar en kyckling, kycklingar 3. En-words with the stress at the end of the word take the ending -er. en katalog, kataloger en student, studenter Also en-words that end in -nad, -het, -skap, -else. en månad, månader en lägenhet, lägenheter en vetenskap, vetenskaper en händelse, händelser Ett-words that end in -eri, -ori, -eum, -ium also take the ending -er. ett bageri, bagerier ett konditori, konditorier ett museum, museer ett gymnasium, gymnasier 4. Ett-words that end in a vowel take the ending -n. ett foto, foton ett äpple, äpplen 5. Ett-words that end in a consonant take no ending at all. ett föremål, föremål ett barn, barn ett universitet, universitet The same applies to en-words that end in -are and -ande. en lärare, lärare en studerande, studerande
4.3.2 Definite form Look at the following examples:
Höstarna och vintrarna brukar vara kalla i Sverige.
Hon hittade inga mössor i affärerna. Lämna tillbaka biblioteksböckerna! Vattna blommorna! Titta på de här fotona! Höstterminen på universiteten runt om i Sverige börjar i augusti.
What endings are added here to construct the definite form of the noun?
RULE: Definite form
INDEFINITE PLURAL FORMS
DEFINITE PLURAL FORMS
1. blommor
blommorna
2. höstar
höstarna
3. affärer
affärerna
4. foton
fotona
5. universitet
universiteten
4.3.3 Irregular plurals Some nouns have an irregular plural form. The most common are:
SINGULAR INDEFINITE
SINGULAR DEFINITE
PLURAL INDEFINITE
PLURAL DEFINITE
en bok
boken
böcker
böckerna
en bonde
bonden
bönder
bönderna
en brand
branden
bränder
bränderna
en bror
brodern
bröder
bröderna
en dotter
dottern
döttrar
döttrarna
en fot
foten
fötter
fötterna
en hand
handen
händer
händerna
ett land
landet
länder
länderna
en man
mannen
män
männen
en mus
musen
möss
mössen
ett museum
museet
museer
museerna
en rot
roten
rötter
rötterna
en sko
skon
skor
skorna
en son
sonen
söner
sönerna
en stad
staden
städer
städerna
en strand
stranden
stränder
stränderna
en tand
tanden
tänder
tänderna
ett öga
ögat
ögon
ögonen
ett öra
örat
öron
öronen
4.4 Genitives Look at the following examples:
Stockholm är Sveriges huvudstad. Vad heter Nathalies tandempartner? Bokens titel är Svensk grammatik . Jonas dotter vill gärna gå i skolan.
What endings do the genitive forms (the nouns in bold) have?
How do you construct the genitive form in Swedish?
What form does the noun following these genitive forms have?
RULE: Genitives
The genitive case is formed by adding an -s to the noun or name in question: Sverige s huvudstad . If the word ends in -s, -x or -z, it takes no ending at all: Mats dotter, Marx idéer, Schweiz huvudstad . NOTE: Genitive forms are always followed by the indefinite form of the noun: Nathalies tandempartner .
Adjectives 5.1 Adjectives and nouns, indefinite sense – an overview Look at the table below:
SINGULAR
PLURAL
(en-words)
(ett-words)
stor
stor t
trevlig
trevligt
stora trevliga
A. Madrid är en stor stad.
Där finns ett stort universitet
och många stora parker.
B. Festen var trevlig.
Partyt var trevligt.
Kalasen var trevliga.
5.1.1 Singular and plural Look at the following examples:
A. Möt fyra nya personer. Uppsala är en fin stad med ett gammalt och berömt universitet. Niklas och Camilla bor i en internationell korridor. Jag vill ha vitt vin till fisken.
B. Håkan är snäll. Det är roligt att få brev. Nathalie vill inte köpa kläder i Sverige för hon tror att de är dyra där.
Look at the adjectives and their position in the sentence. How are they constructed?
Look at the overview (5.1 Adjectives and nouns, indefinite sense – an overview)
RULE: Singular and plural When the adjective is attributive, it comes before the noun as in A. The form of the adjective matches that of the noun. The adjective in B comes after the noun (in predicative position) after e.g. är and blir (becomes). These also agree with the noun. SINGULAR en-words (= stem) fin: en fin stad, Staden är fin. ett-words fin-t: ett fint slott, Slottet är fint.
PLURAL fin-a: fina städer, fina slott, Städerna/Slotten är fina. Some adjectives deviate from these rules:
SINGULAR
PLURAL
(en-words)
(ett-words)
ny
nytt
nya
Adjectives ending in a vowel
berömd
berömt
berömda
Adjectives ending in a consonant + -d
frustrerad
frustrerat
frustrerade
Adjectives ending in -a + -d
intressant
intressant
intressanta
Adjectives ending in a consonant + -t
röd
rött
röda
Adjectives ending in a vowel + -d
vaken
vaket
vakna
Adjectives ending in -en
vacker, enkel
vackert, enkelt
vackra, enkla
Adjectives ending in -er, -el
högljudd
högljutt
högljudda
Adjectives ending in -dd
dum
dumt
dumma
Adjectives ending in vowel + m
tunn
tunt
tunna
Adjectives ending in vowel + -nn
spännande
spännande
spännande
Adjectives ending in -ande, -ende
Some adjectives never change their form! Examples: bra, gratis, extra, kul, fel en bra bok ett bra program två bra böcker The adjective liten (small) is irregular: liten, litet, små en liten flicka ett litet barn två små flickor
5.2 Adjectives and nouns, definite sense – an overview Look at the following examples:
SINGULAR
(en-words)
A
PLURAL
(ett-words)
boken staden
lexikonet slottet
böckerna, lexikonen städerna, slotten
den dyra boken den fina staden
det dyra lexikonet det fina slottet
de dyra böckerna, de dyra lexikonen de fina städerna, de fina slotten
min bok Nathalies bok
mitt lexikon Nathalies lexikon
mina böcker, mina lexikon Nathalies böcker, Nathalies lexikon
min dyra bok
mitt dyra lexikon
mina dyra böcker, mina dyra lexikon
Nathalies dyra bok
Nathalies dyra lexikon
Nathalies dyra böcker, Nathalies dyra lexikon
B
Look at the examples in the table. How do the definite forms of the adjective look – in all the examples?
Can you see any difference between the two groups A and B?
RULE: Adjectives and nouns, definite sense – an overview
The definite form of the adjective ends in -a: dyr a, fina.
In group A
After den, det, de the noun must be in its definite form: den dyra boken
In group B
After min, din etc. Nathalies (= genitive noun), samma (the same) nästa (next) the noun must be in its indefinite form: min dyra bok samma dyra bok NOTE: The adjective liten (small) has the definite singular form lilla: min lilla flicka, mitt lilla barn, den lilla flickan, det lilla barnet. The adjective gammal (old) has the definite singular form gamla (the same as its plural form): min gamla mamma, den gamla historien, Gamla stan.
5.3 Comparison, adjectives and adverbs 5.3.1 Regular comparisons
POSITIVE (stem)
COMPARATIVE
SUPERLATIVE
lätt
lättare
lättast
fin
finare
finast
e.g. Spanska är lätt.
Svenska är lättare.
Mitt språk är lättast.
e.g. Per kör snabbt.
Lena kör snabbare.
Pia kör snabbast.
How do you compare adjectives in Swedish?
Look at the following examples:
Nathalie tänker köpa lite varmare kläder. Vilken bil är dyrast, Volvo eller SAAB? Hon vill göra rummet personligare. Vitt vin är lite lättare än rött.
What do these forms of the adjective mean?
What is the stem of these adjectives?
RULE: Regular comparisons POSITIVE (= stem) glad: Jag är glad. COMPARATIVE glad-are: Du är gladare än jag SUPERLATIVE glad-ast: Kalle är gladast av oss alla. Adjectives ending in -isk and adjectives which are participles (the present or the perfect participle) use mer(a) och mest to form comparisons. The adjecitve must be inflected when using more/most. Example Vilken film är mest spännande ? Vilket är mest typiskt? Vilka är mer stressade?
POSITIVE (stem)
COMPARATIVE
SUPERLATIVE
typisk
mer typisk
mest typisk
stressad (perfect participle)
mer stressad
mest stressad
spännande (present participle)
mer spännande
mest spännande
5.3.2 Irregular comparisons Certain adjectives or adverbs have a more irregular form when used in comparisons. Look at the following examples:
Vilken stad är störst, Tokyo eller Hongkong? Uppsala universitet är äldst i Norden. Min man är yngre än jag. Han är bara 25 år. Jag är 32. Fler och fler människor använder internet.
What stem do these adjectives have?
POSITIVE (=STEM)
COMPARATIVE
SUPERLATIVE
stor
större
störst
liten
mindre
minst
gammal
äldre
äldst
ung
yngre
yngst
tung
tyngre
tyngst
hög
högre
högst
låg
lägre
lägst
lång
längre
längst
bra
bättre
bäst
dålig
sämre
sämst
dålig
värre
värst
mycket
mer, mera
mest
många
fler
flest
få
färre
–
gärna
hellre
helst
Adverbs 6.1 Formation of adverbs Look at the adverbs in these sentences:
Jenny sjunger vackert . Johan pratar vänligt med den gamla damen. Kör försiktigt! Ta det lugnt!
How are adverbs constructed in Swedish? Start from the stem of the adjective.
RULE: Formation of adverbs
Adverbs are formed by adding -t to the stem of the adjective: vacker -t , försiktig-t . Some adverbs deviate from the rule: Adjective
Adverb
högljudd
högljutt
Adjectives ending in -dd
regelbunden
regelbundet
Adjectives ending in -en
hård
hårt
Adjectives ending in consonant + -d
noggrann
noggrant
Adjectives ending in -nn
6.2 Hem (home), hemma (at home), hemifrån (from home) Look at the following examples:
Där ligger slottet. Ska vi gå dit? Därifrån kan vi sedan gå och titta på Storkyrkan som ligger nära.
Hit till Gamla Uppsala kommer många turistbussar. Här finns det bland annat tre stora högar. När vi kom hem stekte vi svampen. Nathalie är sjuk. Hon vill absolut inte gå hemifrån, hon vill bara ligga hemma i sin varma säng. De ska ut på stan. Vad det snöar! Det är alldeles vitt ute.
Solen går upp klockan tre på sommaren. Sedan kom vi fram till platsen där svampen växte. Provrummet är där borta. Look carefully at the adverbs in bold.
What do the short forms hem, ut, upp, fram mean?
And hemifrån, därifrån, härifrån?
What do the forms hemma and ute mean?
What is the difference between the examples här and hit, där and dit?
RULE: Hem (home), hemma (at home), hemifrån (from home) REST DIRECTION
hem
hemifrån
hemma
hit
härifrån
här
dit
därifrån
där
ut
utifrån
ute
in
inifrån
inne
fram
framifrån
framme
upp
uppifrån
uppe
ner
nerifrån
nere
bort
bortifrån
borta
Expressions of time 7.1 Expressions of time – an overview Common prepositions in time expressions are: på, i, om, för … sedan. Look at the following examples:
Jag kom till Sverige för fem veckor sedan. Jag har hört att det är mörkt i Sverige på vintern. Om tio månader ska jag åka hem till Frankrike igen. Do you understand the time expressions ? Look at the table below:
PAST
PRESENT
FUTURE
IN GENERAL
på måndag etc.
på måndagarna etc.
Days of the week: måndag tisdag onsdag
i måndags etc.
torsdag fredag lördag söndag
Parts of
i morse
days:
i förmiddags
morgon förmiddag
i förmiddag
i morgon bitti
på morgonen/på morgnarna
i eftermiddag
i förmiddag på förmiddagen
i eftermiddags
i kväll
i eftermiddag på
i går kväll
i natt
i kväll
eftermiddagen
eftermiddag
i natt
i natt
på kvällen/på kvällarna
kväll
på natten/på
natt
nätterna
Holidays: jul påsk
i julas
i jul
i jul
på julen/på jularna
pingst midsommar
The year
i fjol
and seasons: vår sommar höst vinter
i år
nästa år
på våren/på
i vår
i vår
vårarna
i sommar
i sommar
på somrarna
i höst
i höst
på höstarna
i vinter
i vinter
på vintrarna
förra året i våras i somras i höstas i vintras
Months of the year: januari februari mars april maj juni juli
i januari etc.
i januari etc.
för en månad
den här
sedan
månaden
i januari etc.
